torsdag 1 januari 2015

Lite tankar

Sitter just nu på Suvarnabhumi flygplats och ska om ett par timmar lyfta mot Istanbul för att sen fortsätta mot Sverige och Arlanda.
Vår Thailandsvistelsen är över för den här gången. Blir det fler? Jag vet faktiskt inte, vi känner oss just nu lite mätta, men när resan har smällt in och det börjar dra ihop sig mot mörkare tider i Sverige, ja då vet man aldrig?
Thailand är som ni säkert redan förstått vårt favorit resmål. Det är varmt, solsäkert, billigt, lätt att resa i, det är vänliga människor med ett vänligt bemötande och landet har en skön avslappnad stil, och så maten givetvis, den får inte glömmas.
Sen har allting två sidor och det har även Thailand. Det finns en del saker vi upplever och ser som vi inte alls känner oss bekväma med.
Men så är det ju med allt, men vi har mycket att lära oss av dem precis som de skulle behöva lära sig en del av oss. Om vi la Sverige och Thailand i en mixer och körde ihop dem lite för att sen sila bort kärnorna som vi inte gillar så skulle det bli en riktigt fin cocktail.
Något jag tycker är bra är att barnen här på något sätt är allas barn. Vem som helst kan tillrätta visa barnen när de gör fel eller när dom behöver en tillsägning och det är ingen som blir sur för det. Gjorde vi så i Sverige skulle vi med stor säkerhet få en sur förälder på halsen som tycker att vi inte ska lägga oss i.
Vi ser ofta när vi åker "kommunalt" hur de yngre reser sig upp för att ge sin plats åt de äldre, de inte bara reser sig upp utan de ser även till att de äldre kommer tillrätta på sätet. Dom har respekt för sina äldre, något som vi ofta saknar hemma.


En annan sak som vi fascineras av är det otroliga tålamodet som alla thailändare verkar vara utrustade med. Det är ingen som blir sur eller uppjagad över att det t.ex går sakta i trafiken eller blir stopp, det är heller ingen som stressar eller knuffas när man ska stiga på tunnelbanetåg eller Skytrain, alla står då snällt i kö och väntar på sin tur. Kommer de inte med i den vagnen så tar de nästa. Ingen springer heller förbi dig om du står i rulltrappan eller om du stannar upp på något olämpligt ställe, då väntar de tills du är klar.


Rasism, vad är det? Varför ska vi älta om det i det oändliga i Sverige?
Här kallas alla med västerländskt utseende farang, och uttrycket används alltid och utan nedlåtenhet. När vi gör något som dom tycker är lite tokigt, skattar dom åt oss och avlossar en mening där vi hör ordet farang ingå. Tänk om vi skulle säga så till våra invandrare eller turister. Vi som är utlänningar i Thailand betalar mer för det mesta än vad thailändarna själva gör vare sig det gäller saker, inträden eller annat.

Thailändaren äger sitt land. Ingen utlänning får äga mark. Thailand tillhör thailändarna, det sjungs till och med i deras nationalsång. Ska vi utlänningar bygga eller bo här är det hyreskontrakt som gäller för marken.
Kungen, buddhismen och thailändska flaggan syns överallt, på allting. Thailändarna är stolta över sitt land och det skulle vi också lära oss att vara, vi måste våga sträcka på oss och slå oss lite för bröstet för vi bor i ett alldeles utmärkt land, Sverige.

Jag återkommer med lite info från våra sista dagar i Thailand senare, detta var bara lite tankar från flygplatsen.

Vi hörs, Maria & Pher

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar